Grogarnsberget II
När jag är på Gotland känns himlen så nära, nästan som om en ställer sig på tå
och sträcker upp armarna så kan en nudda molntussarna som seglar förbi.
De döda träden är som naturliga statyer i omgivningen och när en betrakter dem
kan det framträda både den ena och andra tanken vad de ska kunna föreställa.
